La première barbeque

Marielle, min väninna från andra halvan av estetklassen 08-11 (d.v.s. musikanterna) skulle tillsammans med hennes kompanjoner från hennes universitet ordna en spelning på Köket. And of course I couldn't miss that ;)

Så jag tog med mig min fina pojkvän och våra vänner, men innan dess styrde vi upp med årets första grillning :)

Inte konstiga alls. Förstår inte vad du menar.

Inte det minsta. c:

It was a beautiful day.

In the space between heartbeats

Jag hade tappat all förståelse för vad kärlek innebär.
Jag såg par som gick och höll hand och jag förstod inte vad som var så speciellt med att göra det.
Varför lyckliga par ständigt behövde röras vid, varför de inte tröttnade på det.

På varandra.

En dyster, inte särskilt långt förbigången, period i mitt liv kunde jag inte greppa fenomenet med att falla för en annan människa och finna sådan otrolig glädje i allt denna tillför till ens liv.

Jag var övertygad om att jag så väl var ämnad för att vara, som klarade mig bättre på egen hand.

Tills den här mannen dök upp i mitt liv.

Han har suddat ut alla de osäkerheter som under en lång tid tyngt ner mig och gjort mig till en näst inpå patetisk ensamvarg.
Han har visat mig respekt och uppskattning, optimism och hakuna matata. 

Han har genom ord och handlingar visat mig vad kärlek innebär

och fått den där sprudlande känslan att krypa under min hud varenda gång jag tänker på honom.
Han har väckt ett behov i mig att se honom, höra honom, krama honom, kyssa honom... röras vid honom.

Ett behov jag känner varje dag, och starkare när vi är ifrån varann. 

Men som inte är det minsta uttröttande och som jag inte skulle byta bort för alla ostbollar i världen.